Edvard Nordlander:

Ville förstå halvledare – blev professor

Pianofröken genomskådade honom. Hon vände inte blad. Men Edvard fortsatte låtsastitta på noterna medan han spelade i lönndom på gehör. Då åkte han ut. Tydligen fanns där viss musikalisk begåvning ändå men inte av den typen lärarinnan förväntade sig. Det var slutet på unge Edvards musikaliska karriär. Han blev professor i elektronik istället.

Edvard Nordlander

Edvard Nordlander (fotograf: Britt Mattsson)

Fallenheten för matematik fanns där redan i gymnasiet. Han brukade hjälpa klasskamraterna.

– Jag tänkte mig bli lärare men sådana fanns i överskott och därför steg betygskraven och jag kom inte in.

Efter rådgivning av en fysikdoktorand valde Edvard att läsa fysik men med inriktning mot elektronik. Och eftersom han inte förstod hur en halvledare fungerade sökte han sig till en forskargrupp på området med en professor som överöste honom med artiklar som han inte förstod någonting av.

Men forskarkarriären var inledd och efter med en räcka bristfälliga doktorandkurser – han hävdar att de i dag har samma dåliga skimmer som lumparminnen och han hoppas de inte ges fortfarande – tog han sig framåt efter eget huvud. Utan att avslöja något för professorn byttes forskningsinriktningen två gånger och för att göra en lång och innehållsrik historia kort hamnade han slutligen på Högskolan i Gävle där han har verkat i trettio obrutna år.

– Här fick jag möjlighet att knyta ihop en forskarmiljö tillsammans med Ericson som då hade fabrik i Gävle.

Stödet var stort liksom utvecklings- och forskningsmöjligheterna. Ända tills Ericson stängde Gävlefabriken. Högskolan i Gävles elektronikavdelning är dock fortfarande framstående med spetskunnande på flera områden.

I januari 2014 förändrades Edvards liv när det av okänd anledning svartnade för ögonen och han föll i stentrappan i hus 99. Han låg i trappan utan att kunna röra så mycket som ett finger, men lyckades råda tre handfallna studenter att ringa efter en ambulans. Han bad också kollegerna att ställa in följande dags föreläsningar.

– Jag blev borta i en hel termin. Jag var helt förlamad. Jag hade skadat ryggmärgen och halskotpelaren, förmodligen i en whiplashrörelse, och opererades vid Akademiska i Uppsala. Jag fick två nya diskar och en viss del av de nedre nackkotorna stelopererades med en plåt.

Edvard fick på nytt lära sig att gå men han tycker ändå att han klarat sig rätt bra. Och det blev inga blödande skador vilket var tur på fler än ett sätt. Han får skräckkänslor av blod, precis som pappa provinsialläkaren som på sin ålders höst tillfrågades vilket yrke han skulle ha valt om han fick göra om det.

– Inte läkare i alla fall. Ingenjör kanske.

Edvard Nordlander arbetar nu trekvartstid och gläder sig åt stöd och hjälp av kollegerna på avdelningen. Han har fått verka och forska inom ett område som utvecklats i allt högre tempo, och han har fått undervisa och använda sin fallenhet för pedagogik och teknikdidaktik.
– Jag har intresserat mig för varför så få vill bli ingenjörer och jag ville finna orsaken. Jag kom fram till att det måste handla om att pedagogiken redan i grunden borde göras om. Dessutom borde man försöka locka fler kvinnor att intressera sig för teknik.

Under tre år knöts Edvard till teknikforskarskolan TUFF, Teknikutbildningen för framtiden, som han också har tagit initiativ till. TUFF var ett samarbete mellan Högskolan i Gävle, Stockholms universitet och KTH som en del i Lärarlyftet. Där läste tolv doktorander, slumpmässigt men lyckosamt fördelade på sex män och sex kvinnor.

– Jag och psykologiprofessor emeritus Mona Eliasson höll i kursen Teknik och genus här på Högskolan. Genusvetenskap ingick som en naturlig del med lika många poäng som exempelvis teknikens kunskapsteori. Mona Eliasson stod för kunskaperna och jag var examinator och vi hade ett väldigt gott samarbete. Tanken var licentiatexamen men få hann fullgöra och gick sedan tillbaka till lärartjänsterna. Men kursen var uppskattad.

Edvard Nordlandet är i dag 61 år. Innan olyckan i trappen hade han tänkt pension vid 67. Efter olyckan har han tänkt om.

– Nu vill jag nog arbeta så länge jag orkar eller man vill ha mig. Eftersom min fru, som är betydligt yngre än jag ju fortfarande arbetar för fullt, så vill jag väl inte gå där hemma ensam och dra benen efter mig på dagarna.

Han har också annat för sig. De senaste tjugofem åren har han ägnat sig åt frimureri vilket han säger har gett honom mycket, både moraliskt stöd och gemenskap. Han har ständigt stigit i graderna och har nu den högsta. Han leder en av stadens loger i egenskap av ordförandemästare.

– Frimureri har en 280-årig tradition i Sverige, i Gävle åtminstone 150-årig, och den bygger på kristen grund i de nordiska länderna.

Det betyder att Edvard Nordlander också har en gudstro, som han säger definitivt inte har kommit med föräldrarna.

– De var närmast tvärtom, skrattar han. Nej, jag har nog bildat mig den uppfattningen som vuxen, jag har funnit något där. Men jag är inte överdrivet kyrksam.

Den naturliga frågan är om religiös tro kan gå ihop med forskarens krav på bevis.

– Det tror jag nog att den gör. Jag har sett många debatter om Gud kontra Darwin och evolutionen kontra Gamla testamentet. Men man får ju ta saker och ting med en nypa salt. Och man kan forska på det som går att forska på men man kan aldrig bevisa Guds existens.

– Det är en tro, inget faktum.

Edvard vid sidan om

Titel: professor i elektronik.
Ålder:
61 år.
Bor: i villa på Brynäs.

Familj: hustru och en 8-årig son samt två barn i tidigare äktenskap.

När jag inte forskar:
umgås jag med familjen, sjunger i kör och bedriver frimureri.

Lyssnar på:
när min yngste son spelar fiol, men i synnerhet på vad folk har att säga.

Boktips:
Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Jag läser inte populärböcker om fysik eller elektronik så jag kan inte ge sådana tips.

Det visste du inte om Edvard Nordlander:
Om man tittar i släktforskardatabasen Sveriges befolkning 1970 hittar man en liten hop med Edvard Nordlander. En av dem är född 1897 och hette Åke Edvard Nordlander. Han var provinsialläkare och som 57-åring (1954) blev han pappa till en pojke. Han var rätt så trött på att hitta nya namn, till mig som var fjärde barnet bestämde han namnet till Edvard Åke. För åtta år sedan (2008) blev den yngre Edvard också med viss aktningsvärd ålder, 54 år, pappa till en son. Därmed hände det sig att tre generationer Nordlander täckte in tre sekler.

Text: Owe Wall

Publicerad av: Malin Almstedt Jansson Sidansvarig: Hasse Nordlöf Sidan uppdaterades: 2017-03-07
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)